1995 Om -94 var ett år då allt gick vägen, så kan man säga att -95 var precis tvärt emot! Inför -95 så kände vi att vi ville ta klivet upp till en bil med 2 liters motor. Vi funderade ett tag och beslutade oss för att köpa en Citroën ZX. Tanken var att vi skulle köra både JSM och stora SM. Om Hondan var lättkörd, smidig och fantastisk på vägen. Citroëngen var precis tvärt om. Det tog många tävlingar innan vi kom underfund med bilen och vi fick bygga om hela hjulupphängningen innan jag var nöjd, ändå kunde jag aldrig köra fullt ut med bilen. Motor och växellåda var mycket bra. men det gick inte att få bilen att sluta sladda. Den ända framgången under året var en klasseger och total 2:a i Viks8:an´s SM-deltävling. Förändringen som vi gjorde till den tävlingen var enkel men radikal. Vi fick shimsa diffen till 50 kilos förspänning! för att få bilen att driva. och det gav resultat direkt. Det roligaste som hände under året, och något som jag är stolt över ännu är att jag blev utsedd till 1995-års Lars-Erik Torph-Stipendiat, enligt juryn "Sveriges mest lovande rallyjunior"
Vid den första tävlingenmed bilen HP-pokalen hemma i Köping, lyckades jag med det fantastiska att rulla 2 sträckor i rad. Min far var i upplösningstillstånd efter detta, och det tog lång tid innan han insåg att det var bilen som var problemet.
Bilen blev vit efter renoveringen, som för övrigt tog 1 vecka. Helgen därpå var det dax för JSM i Söderhamn. Där bröt vi efter att ha kört av på en "raka"! Asfaltsspindlar fram gjorde bilen mycket svårkörd på vintervägar!
1996 -96 gav oss inte heller några större framgångar. Bilen var mycket svårkörd på vintern och fungerade helt ok på sommaren. Vi körde på och beslutade oss under sommaren för att det nog var dax att byta bil, eftersom den inte passade mig. Spiken i kistan blev tävlingen Killingen i Kil. Efter 4 sträckor så låg vi 2:a i klassen efter Per Johansson (Golf 3), 8 sek före Mats Jonsson (som då åkte fabriks OPEL istället för Per Svan) och 29sek före Arne Röjneberg (han van Norska Mäserskapen det året). Men sträcka 5 skulle bli den sista för både "ELN 380" och för mig i en Citroën (om inte någon erbjuder mig att köra en C4 WRC!!!). Jag missbedömde målsvängen MÅL H4 ÖK. Vi rullade våldsamt 2,5 varv framlänges in i en björk. Jag letade i 1,5 h efter mobiltelefonen, som jag hittade 150m från bilen på en äng! När vi sedan tog bilen till den tekniska kontrollanten för att visa upp den kom tävlingens segrare fram och kikade, Hening Solberg. Efter att han gått ett varv kring bilen utbrast han. F-n den här bilen är helt ödelagd! Något i den stilen sa även min farbror när han sick syn på bilen, fast i ca 168dB När vi väl repat mod, det tog några veckor. Så flyttade vi tillbaka grejerna till den "vita" karossen igen, och annonserade ut bilen.
|
